Sv: Chattråden

av Elvis 12.01.17 14:35

Aristo skrev:Hej forumet!

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till en sak. Grubblerigrubblera. Hjälp mig.
Det är så här att mina föräldrar har ett hus som de köpte på slutet av 80-talet tillsammans med ett annat par som de har känt i många år. Det är ett stort hus från 1800-talet. Huset delades till två lägenheter och renoverade sedan efter tycke och smak. De drogs lott tidigt vilken sida de skulle bo på. Det ligger på landet och det är ett vackert och eftertraktat område där huspriserna har stigit väldigt mycket sen vi flyttade dit.
Mina närmaste vänner har flyttad tillbaks till byn och det är en fin sammanhållning i byn med temafester på samlingslokalen och pimpeltävlingar på sjön på vintrarna osv.
Mina föräldrar börjar bli gamla och de har på allvar börjat fundera på att flytta till lägenhet. F vill VÄLDIGT gärna ta över huset men jag har däremot varit negativ till det.
Jag förknippar huset så starkt till mina föräldrar och till min barndom. Tänk när de inte finns längre. Det kommer kanske kännas jobbigt. Alla minnen som finns.
Samtidigt så förstår jag att det är en chans vi aldrig kommer få igen att få bo på ett väldigt fint ställe och med en lagom närhet till stan. Och framförallt till ett överkomligt pris. Vill vi ha det kommer det nog inte bli budgivning utan vi köper det för det priset som mäklaren har värderat det till.

Det andra paret är nog snart också inne på en flytt så det bästa vore ju att köpa hela kåken och sen hyra ut den andra delen. Huset är tyvärr för stort (320 kvm) för att renovera upp och nyttja hela själv. Det kommer bli för dyrt.
F har även nämnt att vi skulle kunna använda hela övervåningen (och så klar halva delen av nedervåningen) och att sen hyra ut den delen som blir kvar.
Ändrar man och renoverar upp huset så att jag inte kommer känna igen mig så kanske det kommer kännas bättre. Jag vet inte.

Först och främst måste jag bestämma mig om jag öht VILL flytta dit. Jag vet inte. Jag har ju alltid i alla år sagt nej till att ta över huset. Men jag börjar senaste tiden tveka en aning eftersom jag vet vilken chans det är.

Hur skulle ni resonera?

Hej Aristo! Jag håller med messa, det låter som en guldläge!
Men varför tvekar du om kopplingen till din barndom? Jag tänker tvärtom när det gäller de hus där jag haft starka minnen från min barndom men som inte längre finns kvar i släkten. Jag tycker det är tråkigt att de inte längre är tillgängliga för mig.

av Elvis 12.01.17 14:36

jag har dregelfläckar på min tröja. Jag skyller på bögandet.

av sienna 12.01.17 14:56

Min enda fråga till dig Aristo är, trivs du i huset och i området? I så fall är det inget att tveka över.

av sienna 12.01.17 14:56

Elvis skrev:jag har dregelfläckar på min tröja. Jag skyller på bögandet.

Förlåt.

av Hekate 12.01.17 14:59

@Aristo

Jag håller också med Messa och Elvis. Hade det varit jag hade jag tagit chansen.
Med det sagt är det ju ditt (eventuella) hus och ditt liv. Låt idén mogna lite. Smaka på den. Låt den rulla runt och utveckla sig. Känns det sedan inte bra så skit i det. Men ge tanken en chans i alla fall.

av Korsfäst 12.01.17 15:12

Hekate skrev:Välkommen till en ny torsdag.
Fyll den med något som gör dig glad.

Vin, cigariller, gudstjänst, studier och mera vin, folk från Pfalz och en långpromenad genom stan. Woot

Så ser min torsdag ut. Vinskål

av Korsfäst 12.01.17 15:17

Till Aristo: jag håller med de andra om att det är guldläge. :yes:

Att få bo på ett ställe med minnen från barndom och familj är ju nåt att vara glad över.

av Messalina 12.01.17 15:18

Elvis skrev:jag har dregelfläckar på min tröja. Jag skyller på bögandet.

Usch. Här skrev jag en dum kommentar.

av Messalina 12.01.17 15:18

Elvis skrev:jag har dregelfläckar på min tröja. Jag skyller på bögandet.

Esteban!

av Messalina 12.01.17 15:19

Köp hela kåken Aristo! Renovera och greja.

av Ladybird 12.01.17 15:40

Aristo skrev:Hej forumet!

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till en sak. Grubblerigrubblera. Hjälp mig.
Det är så här att mina föräldrar har ett hus som de köpte på slutet av 80-talet tillsammans med ett annat par som de har känt i många år. Det är ett stort hus från 1800-talet. Huset delades till två lägenheter och renoverade sedan efter tycke och smak. De drogs lott tidigt vilken sida de skulle bo på. Det ligger på landet och det är ett vackert och eftertraktat område där huspriserna har stigit väldigt mycket sen vi flyttade dit.
Mina närmaste vänner har flyttad tillbaks till byn och det är en fin sammanhållning i byn med temafester på samlingslokalen och pimpeltävlingar på sjön på vintrarna osv.
Mina föräldrar börjar bli gamla och de har på allvar börjat fundera på att flytta till lägenhet. F vill VÄLDIGT gärna ta över huset men jag har däremot varit negativ till det.
Jag förknippar huset så starkt till mina föräldrar och till min barndom. Tänk när de inte finns längre. Det kommer kanske kännas jobbigt. Alla minnen som finns.
Samtidigt så förstår jag att det är en chans vi aldrig kommer få igen att få bo på ett väldigt fint ställe och med en lagom närhet till stan. Och framförallt till ett överkomligt pris. Vill vi ha det kommer det nog inte bli budgivning utan vi köper det för det priset som mäklaren har värderat det till.

Det andra paret är nog snart också inne på en flytt så det bästa vore ju att köpa hela kåken och sen hyra ut den andra delen. Huset är tyvärr för stort (320 kvm) för att renovera upp och nyttja hela själv. Det kommer bli för dyrt.
F har även nämnt att vi skulle kunna använda hela övervåningen (och så klar halva delen av nedervåningen) och att sen hyra ut den delen som blir kvar.
Ändrar man och renoverar upp huset så att jag inte kommer känna igen mig så kanske det kommer kännas bättre. Jag vet inte.

Först och främst måste jag bestämma mig om jag öht VILL flytta dit. Jag vet inte. Jag har ju alltid i alla år sagt nej till att ta över huset. Men jag börjar senaste tiden tveka en aning eftersom jag vet vilken chans det är.

Hur skulle ni resonera?

Rent praktiskt och ekonomiskt är det ju, som Messa säger, guldläge. Rent känslomässigt så kommer ni ju med åren fylla huset med nya minnen. Och jag misstänker att dina föräldrar är pigga på att ni ska ta över nåt som de har lagt ner möda och kärlek på.

Jag tror att det till och med skulle kunna bli så att du kommer att vara glad att ha detta hus när dina föräldrar inte längre finns kvar. Då lever minnena efter dem även kvar där. Och dina barn får en starkare koppling till sina morföräldrar också.

av Aristo 12.01.17 16:01

Tack så hjärtligt för svaren! Bugar

Jag trivs i huset på ett sätt. Det är ju trots allt mitt barndomshem. Men samtidigt har jag tänkt mig att jag vill ha ett hus med öppen planlösning som de moderna husen har. Så ser inte riktigt det här huset ut.
Hade vi gränslöst med pengar skulle jag köpa hela huset och totalrenoverat det, slå ut väggar och leva och bo och dansa bugg genom alla rum.
Området trivs jag i. :yes:

När det gäller kopplingen till barndomen som Elvis undrade över kan jag inte riktigt förklara.
Det mest jobbiga och tänka på och som har varit jobbigt under väldigt många år är tanken på mina föräldrars död. Jag vet helt seriöst inte hur jag kommer överleva. Och att då bo i ett hus som påminner så starkt om dem och mitt liv med dem oroar mig ganska jobbigt. Men det kanske kommer kännas annorlunda när man har bott in sig där.

Min mamma tycker på ett sätt att vi inte ska dra på oss nåt så stort. Det är ett stort hus med en väldigt stor lagård. Hon rådde oss att köpa eller bygga ett behändigt litet hus som inte behövs så mycket jobb.

av Aristo 12.01.17 16:07

Ladybird skrev:

Rent praktiskt och ekonomiskt är det ju, som Messa säger, guldläge. Rent känslomässigt så kommer ni ju med åren fylla huset med nya minnen. Och jag misstänker att dina föräldrar är pigga på att ni ska ta över nåt som de har lagt ner möda och kärlek på.

Jag tror att det till och med skulle kunna bli så att du kommer att vara glad att ha detta hus när dina föräldrar inte längre finns kvar. Då lever minnena efter dem även kvar där. Och dina barn får en starkare koppling till sina morföräldrar också.

Herregud, det här inlägget fick mig att börja tokgrina. Det är känsligt det här asså. Besvärad

Men du har rätt i det du skriver, bla det här att jag kommer fylla huset med egna minnen och så.
Mina föräldrar gillar säkert tanken på att se oss bo där, samtidigt är det mycket jobb och min kära mor är rädd att vi ska dra på oss för mycket.

av Ladybird 12.01.17 16:37

Aristo skrev:

Herregud, det här inlägget fick mig att börja tokgrina. Det är känsligt det här asså.

Men du har rätt i det du skriver, bla det här att jag kommer fylla huset med egna minnen och så.
Mina föräldrar gillar säkert tanken på att se oss bo där, samtidigt är det mycket jobb och min kära mor är rädd att vi ska dra på oss för mycket.

Ni kan ju alltid sälja huset och hitta nåt annat om det visar sig att det blir för mycket för er.

För mig, som inte har kvar nån förälder eller mor/farförälder, så kan jag säga att de ting jag har kvar efter dem blir viktigare för varje år som går. Men det är ju väldigt personligt förstås.

För några år sen stod jag och min syrra i valet och kvalet att köpa min morfars gamla trävilla, en grosshandlarvilla med portvinsveranda och allt. Hade det bara legat på rätt sida om Sverige så hade det nog kunnat bli av. Men det huset gillade jag inte bara för att det varit morfars. Det var ett härligt hus. Jag skulle kanske inte velat äga det om jag inte gillat layouten och stilen, eller inte känt att jag kunnat göra om det till nåt jag gillat.

av Hekate 13.01.17 7:19

Btw. Idag är det fredagen den 13:e Lycklig

av sienna 13.01.17 9:35

Vi har gjort oss av med vår IT-support i huset och har numera en IT-support-firma som ska hjälpa oss på distans. Just nu saknar jag vår IT-support som vi hade i huset. :ja(

Jag märkte i tisdags att min Outlook-app på mobilen hade slutat synka mailen sedan några dagar tillbaka, så jag försökte kolla inställningar och så och till slut hamnade jag på alternativet "Om det inte går att synka, prova att återställa" vilket jag gjorde. Alla mail som redan låg i appen försvann, men det gjorde mig inte så mycket. Sen blev jag sjuk och det var först idag jag märkte att jag inte bara raderade mailen när jag återställde utan alla mina kontakter försvann ur telefonen också. Eek

Så nu har jag suttit i telefon med IT-supporten i drygt 40 minuter för att försöka få tillbaka mailen och kontakterna. Innan jag ringde dem hade jag redan försökt att avinstallera Outlook-appen och installera den igen, samt att koppla in mig på den igen utan att lyckas. IT-supporten lyckades i alla fall få mig uppkopplad mot mailservern igen, men inte via Outlook-appen utan via Samsungs egna mailprogram i telefonen. Mailen är skit samma för mig i telefonen, men kontakterna. KONTAKTERNA! Nu fick jag in varenda jävla kontakt jag någonsin har mailat till i min kontaktlista, plus några av mina privata kontakter som jag egentligen bara har i min privata telefon (där fick jag för att jag kopplade min privata mailadress till Samsung-kontot på jobbtelefonen). Min kontaktlista blev mycket sämre nu. :ja(

Hade vi haft vår egen IT-support hade jag kunnat ge min telefon till IT-killen, han hade knappat lite och säkert varit klar inom 10-15 minuter. :ja(

av sienna 13.01.17 9:39

Dessutom har jag fortfarande huvudvärk trots att jag tog en Voltaren-liknande tablett i morse. Huvudont

Och jag är hostig.

av Aristo 13.01.17 10:00

Ladybird skrev:

Ni kan ju alltid sälja huset och hitta nåt annat om det visar sig att det blir för mycket för er.

För mig, som inte har kvar nån förälder eller mor/farförälder, så kan jag säga att de ting jag har kvar efter dem blir viktigare för varje år som går. Men det är ju väldigt personligt förstås.

För några år sen stod jag och min syrra i valet och kvalet att köpa min morfars gamla trävilla, en grosshandlarvilla med portvinsveranda och allt. Hade det bara legat på rätt sida om Sverige så hade det nog kunnat bli av. Men det huset gillade jag inte bara för att det varit morfars. Det var ett härligt hus. Jag skulle kanske inte velat äga det om jag inte gillat layouten och stilen, eller inte känt att jag kunnat göra om det till nåt jag gillat.

Hade ni isf tänkt renovera upp den och använt den som sommarstuga?

av Ladybird 13.01.17 11:25

Aristo skrev:

Hade ni isf tänkt renovera upp den och använt den som sommarstuga?

Ja, det huset behövde en hel del renovering. Kanske inte så mycket utseendemässigt men ett par väggar hade nog fått försvinna.

Hade vi fortsatt äga det tillsammans så hade det fått bli sommarstuga. Men hade jag haft möjlighet att köpa huset själv så hade jag kunnat tänka mig att flytta dit permanent.

Och så heter det punschveranda. Var fick jag portvinsveranda ifrån? Stupid me

av Ladybird 13.01.17 11:31

sienna skrev:Dessutom har jag fortfarande huvudvärk trots att jag tog en Voltaren-liknande tablett i morse. Och jag är hostig.

av luden präst 13.01.17 12:21

Jag sitter just i detta nu och inmundigar en kopp Arvid Nordqvist Franskrost bryggd i moccabryggare. Kaffe

av sienna 13.01.17 12:43

En kollega (A) gick in i en annan kollegas (B) Officeprogram och la in en autokorrigering att när ett visst ord skrevs ut så skulle det automatiskt korrigeras till ordet "hamburgare". Det har varit så ett tag nu, men det är tydligen först idag (eller egentligen igår) som B lade märke till det. Idag bad B mig komma till datorn och kolla på en grej. Han skrev in ordet och det ändrades till "hamburgare" och han provade på olika sätt, men hur han än skrev in ordet så blev det "hamburgare". Han berättade också att han igår hade skrivit ett protokoll som skulle skickas iväg till en av våra kunder, och där hade också ordet bytts ut till "hamburgare". Rainman hade upptäckt felet innan protokollet skickades iväg. :-D

Till slut var jag ju tvungen att avslöja för B att det rörde sig om en autokorrigering och jag hjälpte honom att hitta det, så att han kunde ta bort det. Men jag avslöjade aldrig att det var A som hade lagt in det. Tråkigt nog så är A på en utbildning idag, så han fick aldrig njuta av Bs förvirring.

Fnissa

av Elvis 13.01.17 13:02

sienna skrev: En kollega (A) gick in i en annan kollegas (B) Officeprogram och la in en autokorrigering att när ett visst ord skrevs ut så skulle det automatiskt korrigeras till ordet "hamburgare". Det har varit så ett tag nu, men det är tydligen först idag (eller egentligen igår) som B lade märke till det. Idag bad B mig komma till datorn och kolla på en grej. Han skrev in ordet och det ändrades till "hamburgare" och han provade på olika sätt, men hur han än skrev in ordet så blev det "hamburgare". Han berättade också att han igår hade skrivit ett protokoll som skulle skickas iväg till en av våra kunder, och där hade också ordet bytts ut till "hamburgare". Rainman hade upptäckt felet innan protokollet skickades iväg.
Till slut var jag ju tvungen att avslöja för B att det rörde sig om en autokorrigering och jag hjälpte honom att hitta det, så att han kunde ta bort det. Men jag avslöjade aldrig att det var A som hade lagt in det. Tråkigt nog så är A på en utbildning idag, så han fick aldrig njuta av Bs förvirring.

Haha!!!

av Elvis 13.01.17 13:07

Idag pratade jag med en snubbe i telefon och han pratade om ett ärende som han behövde hjälp med. När jag frågade varför vissa kriterier inte var uppfyllda svarade han: "Men Elvis, det veeet du! Jag har ju berättat det för dig tidigare!" "Men otrevliga snubbe, det har du inte alls för du har pratat med min kollega om det här ärendet, inte mig." FU. Han förväntar sig att jag ska ha koll på alla pågående ärenden som finns i vårt system men han kan inte själva komma ihåg vem av två personer han pratat med. Rolleyes

av Messalina 13.01.17 13:12

sienna skrev: En kollega (A) gick in i en annan kollegas (B) Officeprogram och la in en autokorrigering att när ett visst ord skrevs ut så skulle det automatiskt korrigeras till ordet "hamburgare". Det har varit så ett tag nu, men det är tydligen först idag (eller egentligen igår) som B lade märke till det. Idag bad B mig komma till datorn och kolla på en grej. Han skrev in ordet och det ändrades till "hamburgare" och han provade på olika sätt, men hur han än skrev in ordet så blev det "hamburgare". Han berättade också att han igår hade skrivit ett protokoll som skulle skickas iväg till en av våra kunder, och där hade också ordet bytts ut till "hamburgare". Rainman hade upptäckt felet innan protokollet skickades iväg.
Till slut var jag ju tvungen att avslöja för B att det rörde sig om en autokorrigering och jag hjälpte honom att hitta det, så att han kunde ta bort det. Men jag avslöjade aldrig att det var A som hade lagt in det. Tråkigt nog så är A på en utbildning idag, så han fick aldrig njuta av Bs förvirring.

HAHAHAHAHA!!

av Sponsored content