Sv: Chattråden

av sienna 10.01.17 17:26

Ladybird skrev:
Kan du ändra ditt mobilsvarsmeddelande så kan du ju säga något om att lämna namn, nummer OCH beskrivning av ärende.

Nej, för vi har ett standardsvar inom företaget som alla ska ha på sina telefonsvarare. Trött

Egentligen spelar det ingen roll. Är det någon av våra kunder så ringer jag upp dem, oavsett om de säger vad de vill prata om eller inte, eftersom det är våra kunder. Privatpersoner ringer jag icke upp.

av luden präst 10.01.17 23:06

Bro bro breja
Pungar och bindor
:-D

av Aristo 11.01.17 0:43

Feber

av Hekate 11.01.17 7:25

Aristo skrev:Feber

Ajdå

Det är sådana tider nu, tyvärr. Virusparadiset är här.

av Hekate 11.01.17 7:36

pangpang skrev:

Jag har stängt av alla telefonsvarare. Det finns ju liksom sms och mail, vad fyller då telefonsvarare för funktion nu för tiden?

Vi har en växel som ska fånga upp samtal som inte får svar på direktnumret. Det är rätt skönt.
Har man kodat ut sig är det en automatisk svarfunktion som läser upp ett meddelande om varför man är borta och när man beräknas återvända.
Det finns röstbrevlåda också till varje anknytning men den är möjlig att koppla bort som tur är. Det resulterade bara i pinpong när den som lämnat ett meddelande om att bli uppringd sällan var anträffbar när man ringde så att man fick själv prata in ett meddelande i den personens röstbrevlåda och sedan när den personen hade tid att ringa så var man själv inte anträffbar
Galen

Jag föredrar att folk mejlar faktiskt. Om allt. Telefonsamtal blir oftast lite B. Folk som ringer en från mobiltelefon mitt i stan eller från en järnvägsstation eller avgångshall på en flygplats blir aldrig bra kommunikation. Många av mina jobbkontakter befinner sig också utomlands vilket ger ytterligare problem med dåliga uppkopplingar, tidsförskjutning etc. Eller också är de bara snåla och ringer via Skype. De samtalen blir oftast rena farsen eftersom det inte är helt kompatibelt med vårt IP-telefonisystem. Det slutar oftast med att jag får be dem ringa om som vanligt samtal eller, ännu hellre, mejla.

av pangpang 11.01.17 7:42

Hekate skrev:

Vi har en växel som ska fånga upp samtal som inte får svar på direktnumret. Det är rätt skönt.
Har man kodat ut sig är det en automatisk svarfunktion som läser upp ett meddelande om varför man är borta och när man beräknas återvända.
Det finns röstbrevlåda också till varje anknytning men den är möjlig att koppla bort som tur är. Det resulterade bara i pinpong när den som lämnat ett meddelande om att bli uppringd sällan var anträffbar när man ringde så att man fick själv prata in ett meddelande i den personens röstbrevlåda och sedan när den personen hade tid att ringa så var man själv inte anträffbar

Jag föredrar att folk mejlar faktiskt. Om allt. Telefonsamtal blir oftast lite B. Folk som ringer en från mobiltelefon mitt i stan eller från en järnvägsstation eller avgångshall på en flygplats blir aldrig bra kommunikation. Många av mina jobbkontakter befinner sig också utomlands vilket ger ytterligare problem med dåliga uppkopplingar, tidsförskjutning etc. Eller också är de bara snåla och ringer via Skype. De samtalen blir oftast rena farsen eftersom det inte är helt kompatibelt med vårt IP-telefonisystem. Det slutar oftast med att jag får be dem ringa om som vanligt samtal eller, ännu hellre, mejla.

Jag ringde en pensionär igår, 08:42, inget svar. Sen ringde hon upp och talade om att jag hade väckt henne Besvärad

Men, jag kunde ge ett bra besked så hon blev glad ändå som tur var.

Annars tycker jag faktiskt att telefonsamtal är bättre än mail ibland, men det beror inte på tekniska problem eller själva kommunikationsformen utan att folks läsförståelse är så förbluffande kass ibland.

av Hekate 11.01.17 8:01

pangpang skrev:

Annars tycker jag faktiskt att telefonsamtal är bättre än mail ibland, men det beror inte på tekniska problem eller själva kommunikationsformen utan att folks läsförståelse är så förbluffande kass ibland.

Jo, så kan det vara. Alla kan tyvärr inte läsa och förstå en text, inte ens en mycket genomtänkt och pedagogiskt upplagd sådan Besvärad

Tyvärr finns det folk som inte förstår talat språk heller. Som inte låter en prata till punkt utan varvar upp sig i onödan och helst vill höra bara sin egen röst.
Det är svårt med kommunikation ...

av pangpang 11.01.17 8:12

sienna skrev:
...
Jag misstänker att det är en person som egentligen ska ringa till någon av våra kunder, men som av någon anledning har lyckats googla fram mig istället. Det händer ganska ofta. Hur som helst så ringer jag aldrig tillbaka på privatnummer som har ringt min jobbtelefon. Vi förväntas ha telefonsvararen aktiverad där.

På min privata telefon har jag stängt av telefonsvararen.

Jag hoppas inte att vi förväntas ha svararen på och jag tänker inte fråga Lycklig

av sienna 11.01.17 9:49

Jag tog mig hela vägen till tågstationen i morse innan jag gav upp och vände och åkte hem igen. Jag svettades som en gris hela tiden, så jag insåg att förkylningen har segrat. Jag gick och la mig när jag kom hem igen och vaknade 4,5 timmar senare. Då hade jag ändå sovit 7 timmar i natt. Sjuk

av Hekate 11.01.17 13:02

sienna skrev:Jag tog mig hela vägen till tågstationen i morse innan jag gav upp och vände och åkte hem igen. Jag svettades som en gris hela tiden, så jag insåg att förkylningen har segrat.

Nej, förkylningen har inte segrat, den har bara vunnit det senaste slaget. I morgon - när du sovit klart - slår du tillbaka Boxning

av Hekate 11.01.17 13:07

Btw. kunde jag inte hålla mig i skinnet på lunchen. Jag var tvungen att svara emot en kollega som drygdummade sig. Orkar bara inte med när folk tokgeneraliserar om saker.
"Alla xxx (=viss yrkesgrupp) är dumma i huvudet, det vet ju vem som helst"

av luden präst 11.01.17 15:55

Vänligen

Lars Lerin Smile

av pangpang 11.01.17 17:18

http://www.sydsvenskan.se/2017-01-11/man-ar-gjorda-pa-sitt-vis-och-kvinnor-pa-sitt

av sienna 11.01.17 17:42

pangpang skrev:

http://www.sydsvenskan.se/2017-01-11/man-ar-gjorda-pa-sitt-vis-och-kvinnor-pa-sitt

Jag har själv märkt av det. :ja(

Skäggstubben börjar bli besvärande nu och jag tror att jag håller på att gro en pung. Ledsen

av löken 11.01.17 17:48

pangpang skrev:

http://www.sydsvenskan.se/2017-01-11/man-ar-gjorda-pa-sitt-vis-och-kvinnor-pa-sitt

av Elvis 11.01.17 17:57

pangpang skrev:

http://www.sydsvenskan.se/2017-01-11/man-ar-gjorda-pa-sitt-vis-och-kvinnor-pa-sitt

Är det en installation? Snälla, säg att det är det. Gråter

av Elvis 11.01.17 17:59

sienna skrev:
Jag har själv märkt av det. Skäggstubben börjar bli besvärande nu och jag tror att jag håller på att gro en pung.

Det är ditt och mitt bögande som är orsaken.

av m52 11.01.17 18:02

pangpang skrev:

http://www.sydsvenskan.se/2017-01-11/man-ar-gjorda-pa-sitt-vis-och-kvinnor-pa-sitt

Krönikan under var rolig! :Y:

(På riktigt, är väl bäst att tillägga, inte ironiskt rolig).

av sienna 11.01.17 18:19

Elvis skrev:
Det är ditt och mitt bögande som är orsaken.

av m52 11.01.17 18:59

sienna skrev:

av luden präst 11.01.17 22:37

Jag har ingen slidbinda i stjärten just nu! Gladnej

av Hekate 12.01.17 6:58

Välkommen till en ny torsdag.
Fyll den med något som gör dig glad.

av Crocky 12.01.17 7:25

Bienvenue en le tråd du chat.

av Aristo 12.01.17 12:46

Hej forumet!

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till en sak. Grubblerigrubblera. Hjälp mig.
Det är så här att mina föräldrar har ett hus som de köpte på slutet av 80-talet tillsammans med ett annat par som de har känt i många år. Det är ett stort hus från 1800-talet. Huset delades till två lägenheter och renoverade sedan efter tycke och smak. De drogs lott tidigt vilken sida de skulle bo på. Det ligger på landet och det är ett vackert och eftertraktat område där huspriserna har stigit väldigt mycket sen vi flyttade dit.
Mina närmaste vänner har flyttad tillbaks till byn och det är en fin sammanhållning i byn med temafester på samlingslokalen och pimpeltävlingar på sjön på vintrarna osv.
Mina föräldrar börjar bli gamla och de har på allvar börjat fundera på att flytta till lägenhet. F vill VÄLDIGT gärna ta över huset men jag har däremot varit negativ till det.
Jag förknippar huset så starkt till mina föräldrar och till min barndom. Tänk när de inte finns längre. Det kommer kanske kännas jobbigt. Alla minnen som finns.
Samtidigt så förstår jag att det är en chans vi aldrig kommer få igen att få bo på ett väldigt fint ställe och med en lagom närhet till stan. Och framförallt till ett överkomligt pris. Vill vi ha det kommer det nog inte bli budgivning utan vi köper det för det priset som mäklaren har värderat det till.

Det andra paret är nog snart också inne på en flytt så det bästa vore ju att köpa hela kåken och sen hyra ut den andra delen. Huset är tyvärr för stort (320 kvm) för att renovera upp och nyttja hela själv. Det kommer bli för dyrt.
F har även nämnt att vi skulle kunna använda hela övervåningen (och så klar halva delen av nedervåningen) och att sen hyra ut den delen som blir kvar.
Ändrar man och renoverar upp huset så att jag inte kommer känna igen mig så kanske det kommer kännas bättre. Jag vet inte.

Först och främst måste jag bestämma mig om jag öht VILL flytta dit. Jag vet inte. Jag har ju alltid i alla år sagt nej till att ta över huset. Men jag börjar senaste tiden tveka en aning eftersom jag vet vilken chans det är.

Hur skulle ni resonera?

av Messalina 12.01.17 13:31

Aristo skrev:Hej forumet!

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till en sak. Grubblerigrubblera. Hjälp mig.
Det är så här att mina föräldrar har ett hus som de köpte på slutet av 80-talet tillsammans med ett annat par som de har känt i många år. Det är ett stort hus från 1800-talet. Huset delades till två lägenheter och renoverade sedan efter tycke och smak. De drogs lott tidigt vilken sida de skulle bo på. Det ligger på landet och det är ett vackert och eftertraktat område där huspriserna har stigit väldigt mycket sen vi flyttade dit.
Mina närmaste vänner har flyttad tillbaks till byn och det är en fin sammanhållning i byn med temafester på samlingslokalen och pimpeltävlingar på sjön på vintrarna osv.
Mina föräldrar börjar bli gamla och de har på allvar börjat fundera på att flytta till lägenhet. F vill VÄLDIGT gärna ta över huset men jag har däremot varit negativ till det.
Jag förknippar huset så starkt till mina föräldrar och till min barndom. Tänk när de inte finns längre. Det kommer kanske kännas jobbigt. Alla minnen som finns.
Samtidigt så förstår jag att det är en chans vi aldrig kommer få igen att få bo på ett väldigt fint ställe och med en lagom närhet till stan. Och framförallt till ett överkomligt pris. Vill vi ha det kommer det nog inte bli budgivning utan vi köper det för det priset som mäklaren har värderat det till.

Det andra paret är nog snart också inne på en flytt så det bästa vore ju att köpa hela kåken och sen hyra ut den andra delen. Huset är tyvärr för stort (320 kvm) för att renovera upp och nyttja hela själv. Det kommer bli för dyrt.
F har även nämnt att vi skulle kunna använda hela övervåningen (och så klar halva delen av nedervåningen) och att sen hyra ut den delen som blir kvar.
Ändrar man och renoverar upp huset så att jag inte kommer känna igen mig så kanske det kommer kännas bättre. Jag vet inte.

Först och främst måste jag bestämma mig om jag öht VILL flytta dit. Jag vet inte. Jag har ju alltid i alla år sagt nej till att ta över huset. Men jag börjar senaste tiden tveka en aning eftersom jag vet vilken chans det är.

Hur skulle ni resonera?

Det låter som ett guldläge till att få ett guldboende säger jag!

av Sponsored content